Elbilens vara eller icke bliva.
Artikeln handlar om elbilar:
http://www.dn.se/debatt/rena-elbilar-inte-basta-alternativet-for-miljon
Debattörerna påstår många saker, och de har i de allra flesta helt rätt. Problemet är att de inte har en helhetssyn.
Om man ska börja med att batterierna är för dåliga idag så stämmer det. Saken är den att biltillverkaren måste få betalt för sin utveckling. Utvecklingskostnaderna måste betalas, och det kan man antingen göra genom att släppa produkter under tiden eller vänta tills man har den perfekta produkten och sen låta köparna av den betala hela utvecklingskostnaden. Då skulle den bli otroligt dyr. Rent ekonomiskt är det alltså bättre att släppa dyra och halvbra produkter under tiden och låta de första köparna betala utvecklingskostnaden. Det gör att företaget slipper ligga ute med allt för mycket stålar, man kan undersöka marknadsklimatet och ens produkter under mycket bättre förhållanden än labmiljö.
Jag brukar jämföra med platt-tvn, och gör det idag också. I början var platt-tv något som kostade 100 000 kr för en sunkig 30-tummare med pissdålig bild. Idag får du 50" superkvalitet för under 10 000. Detta tack vare just att tillverkarna lade utvecklingskostnaden på de som köpte först, annars skulle vi få betala mer idag, för betalt vill de ha.
Vidare tar de upp att batteritillverkare och elbilstillverkare har gått i konkurs som om det vore något dåligt. Jag ser det snarare som något positivt i förlängningen. Det betyder helt enkelt att de inte var tillräckligt bra för marknaden. Istället kommer bättre tillverkare att ta över deras marknadsandelar(och kanske även ingenjörer och fabriker) och kunna utveckla sina produkter som redan innan uppenbarligen var bättre än de som nu kursat. Konkurser är en naturlig del av utvecklingen mot bättre produkter.
Jag provkörde för några månader sedan en Nissan Leaf och pratade då med en PR-människa på det eventet. Han berättade att Nissan helt hoppar över hybriderna och går direkt på elbilar eftersom det är vad de tror på. Toyota har jag för mig inte har någon ren elbil över huvud taget? Marknaden kommer att bestämma vilken tillverkare som satsat rätt. Att elbilen är den slutgiltiga lösningen tror jag att de flesta är med på, men är tekniken mogen för satsning?
Apropå CO2 mer eller mindre beror på hur man räknar och var man bor. Jag tror vi kan vara överens om att det handlar om hur elen produceras och inte hur elen konsumeras? Satsa på elproduktion med låg Co2-utsläpp så försvinner hela diskussionen om det.
Apropå knappa resurser så är jag säger på att det kommer lösa sig, när de sällsynta metallerna blir dyrare kommer andra material att bli intressantare och mer forskning kommer att ske på det. Jag läste bara för någon dag sen om solceller som tillverkas av enbart kol i olika former. Samma fenomen kommer inom batteritillverkningen, var så säker. I Uppsala forskar de på algbatterier, men jag vet inte om det är andra material med i bilden där.
Ur en politisk synvinkel då så anser jag att det är väldigt viktigt att de politiska besluten är teknikneutrala och ger marknaden och tillverkarna långsiktiga och enkla spelregler. Då kan de koncentrera sig på att efter de reglerna utveckla de bästa produkterna.
Till slut nämner de bränslecellen, som har extrema tekniska problem att lösa. Konstig prioritering kan jag tycka, men å andra sidan finns det mycket gott med den och jag hoppas att det kan ske ett(Eller snarare flera) genombrott på det området snart. Problemet är att ingen tillverkare kommer att satsa utan stabila politiska spelregler.
Så, tror jag fick med allt, men säg till om jag missade något i artikeln.
Vad är dina tankar?
All kraft är kärnkraft!
Det känns nästan överflödigt att säga men jag gör det ändå. Greenpeace överdriver. Självklart är det inte positivt med säkerhetsbrister i kärnkraften, men den svenska befolkningens säkerhet är och har hela tiden varit säkrad. Aktivisterna pratar gärna om huruvida det kan bli en härdsmälta, men sällan om konsekvenserna av en dylik. Kärnkraft är krånglig, svårförstådd och konsekvenserna av det ena eller det andra är ofta mycket abstrakta. Vad innebär en härdsmälta? Vad är egentligen strålning? Hur farligt är det? Svaren på dessa frågor är inte helt enkla och jag ska inte heller ge sken av att vara någon expert även om jag genom mitt intresse och tekniska bakgrund har en relativt god förståelse.
Utan att gå in för mycket på tekniska detaljer kan man jämföra en härdsmälta med en bilkrock. Antingen blir det några repor eller bara skrot kvar. Allt beroende på olyckans natur och bilens säkerhet. Jag vill be dig att läsa på om Three Mile Island-olyckan för mer information.
Jag vill inte heller ge sken av att jag tycker att kärnkraft är någonting som är odelat positivt. Till skillnad från organisationer som Greenpeace som verkar anse att kärnkraft inte har några positiva egenskaper alls vill jag skapa en nyanserad diskussion byggd på fakta istället för skrämselpropaganda. Jag tycker att Sveriges befolkning förtjänar bättre än så.
Den svenska kärnkraften är av en äldre generation, och reaktorerna i sig börjar verkligen bli till åren. Att komma fram till att de bör avvecklas snart kan man göra helt utan överdrifter och skrämmande påståenden. Miljöorganisationerna vill gärna låta påskina att kärnkraft är kärnkraft, men sanningen är en helt annan. Kärnkraften har utvecklats otroligt mycket och olika typer av reaktorer har tagits fram, med olika bränslen, ständigt bättre säkerhetssystem och effektivitet.
Kärnkraft är helt enkelt ett samlingsnamn, och som rubriken antyder samlar den mer än man kan tro. De så kallade förnyelsebara energikällorna(Allt handlar om tidsperspektiv) brukar ställas som en motpol till kärnkraften, men man verkar ha glömt bort att utan kärnkraft, ingen annan kraft heller. Detta eftersom att solen, som gör att vinden blåser på vindkraftverken och att vatten dunstar och regnar i vattenkraftsreservoarerna, vetenskapligt sett är ett gigantiskt, fantastiskt kärnkraftverk.
Kom ihåg det, nästa gång någon påstår att kärnkraft är dåligt.
Alliansens tågsatsning.
Det finns dock goda skäl att inte satsa på höghastighetståg i Sverige just nu. Jag ska ta upp några:
1. Befolkningsunderlag.
Höghastighetsbanor är dyra, och för att det ska gå runt ekonomiskt behövs ett stort befolkningsunderlag. Vi kan jämföra oss med sträckan Madrid-Barcelona i Spanien som knyter samman nästan 7 miljoner människor i de två städerna. Även där har man haft problem att få det att gå ihop ekonomiskt. I Sverige talar vi om cirka 3 miljoner på en nästan lika lång tågsträcka.
2. Hastigheten är inte problemet.
Det har nog undgått få att Sveriges tågnät inte är jättebra, men det är inte hastigheten som sätter gränserna. Det är framför allt kapaciteten men också underhållet som gjort svensk tågtrafik till ett sådant misslyckande. Våra järnvägar är fullproppade, dygnet runt, året runt.
Andra länder skickar ingenjörer och statsmän på studiebesök hit för att se hur vi lyckas proppa in så många tåg med olika hastigheter och av olika typer på så lite järnväg och ändå inte har mer problem än vi har. Problemet med denna effektivitet är dock att om någonting händer så fortplantar sig problemet och tågen kan bli ståendes mycket länge, vilket många har upplevt.
Kapaciteten gör också att industrin och transportsektorn inte kan gå över till järnväg från lastbilar i större utsträckning om de ens ville. Det är helt enkelt fullt. Detta, kopplat med den stora osäkerheten gör att det är i princip omöjligt för ett företag som tillämpar ”Just in time”-filosofin att använda tågtransport.
Alliansen satar på kapacitet och underhåll, och det är just vad som behövs.
3. Kostnaden för den sista hastighetsökningen är inte proportionell.
Det kan tyckas vara liten skillnad mellan att ett tåg åker i 250 km/h eller 300 km/h, men faktum är att den lilla skillnaden kräver stora ombyggnationer och en helt annan standard på järnvägsnätet. Till exempel kan man inte ha alls lika snäva kurvor på spåren.
Vinsten vi får i att kunna köra 50 km/h snabbare är mycket liten relativt de ökade kostnader det medför.
Summa summarum blir alltså att Alliansens satsning är väl avvägd för våra behov och de problem vi har. Möjligen hade mer pengar varit bra, men till skillnad från MP kan vi inte slänga oss med siffror vi inte har täckning för.
Miljön är inte en moralfråga.
Det så kallade ”köttbråket” har väckt en gammal debatt om att man inte skall moralisera över människors livsval i miljöns tecken. Resonemanget grundar sig i individens rätt att göra vad den vill så länge man inte skadar någon annan. All annan lagstiftning och förbud är moraliserande och skall inte finnas. Så långt, allt väl enligt mig.
Saken är den att man de facto skadar andra när man förstör miljön, fastän inte på samma sätt som att slå någon på näsan. Utan att gå in på uttråkande fakta så orsakar människors miljöskadliga handlande i Sverige och övriga ”västvärlden” problem för framför allt framtida generationer i andra delar av världen, och varje enskild individs handlande bidrar endast med en mikroskopisk del av miljöförstöringen. Det gör att det blir ett väldigt svårfångat problem att lösa.
Miljöfrågan är således en rättighetsfråga. Har vi rätt att förstöra förutsättningarna för framtida generationer och människor i andra länder såväl som här hemma? Nej.
Betyder det att vi ska förbjuda allt som är miljöskadligt? Nej, i vart fall inte på kort sikt. Dels för att det är orealistiskt, och dels för att allt vi gör är mer eller mindre miljöskadligt i någon utsträckning. Att förbjuda allt miljöskadligt idag skulle i princip innebära att vi måste gå tillbaka till stenåldern, däremot måste vi göra något för att ställa om samhället så att det blir långsiktigt hållbart.
Hur detta ska gå till är ämne för en hel bok, men säkert är att det inte är genom att nedvärdera miljöfrågan till moral och flumpolitik.
Glöm aldrig, att hållbar utveckling är en rättighetsfråga, både i tid och rymd. Även om den är svårfångad, komplex och mångfacetterad är den livsviktig och grundläggande för vilket samhälle som helst.
Varför blev jag politiker? Varför miljö?
Folk frågar mig ibland om hur jag orkar vara politiskt aktiv, hur jag kan stödja Folkpartiet när jag inte tycker som dem i flera frågor och varför jag är med i Folkpartiet och Liberala ungdomsförbundet när miljöpolitik är mitt största intresseområde.
Till skillnad från många politiskt aktiva har jag inte varit engagerad särskilt länge, tvärt om faktiskt. Ända till valet 2010 var jag totalt ointresserad av politik, samhällets mekanismer och dylikt. Under spurten till valet började jag diskutera politik med mina vänner mer och mer och tänkte att ska jag välja får jag väl göra ett underrättat och medvetet val. Ungefär femtielva ”vilket parti ska du rösta på”-undersökningar på dagstidningar osv kom jag fram till att det visst var folkpartiet som var det jag stod närmast. Stod närmast eftersom jag inte höll med dem om allt, långt ifrån, men ändå stod de ut jämfört med resten av gänget. Ju mer jag engagerat mig i Liberala ungdomsförbundet, desto mer hemma känner jag mig, även om det är ett väldigt heterogent sällskap, eller kanske just därför.
När jag sen fortsatte läsa på om politik insåg jag rätt snart att politik är vad som styr hela vårt samhälle, antingen direkt eller indirekt. I princip alla aspekter av våra liv är på något sätt styrda av politiken, även om det kan vara svårt att märka det(tack och lov). Då tänkte jag att det här är för viktigt för att jag inte ska sätta mig in i det. Ganska snart upptäckte jag mycket som var galet med politiken, och det fick mig att ge mig in aktivt. Hade allt vart bra hade jag inte behövt lägga mig i, så där har vi svaret på varför jag är politiskt engagerad. Ska det bli gjort rätt, får man göra det själv.
Miljön då? Miljöintresset är faktiskt äldre än så, men det tog fart ordentligt när jag gick på folkhögskola och läste tekniskt basår. Så när jag blev politiskt intresserad var det ganska naturligt att fortsätta på det spåret även om jag kände mig något begränsad av att jag bara kunde vetenskapen och teknologin men inte ekonomin, juridiken och politiken. Förvisso har min tekniska bakgrund varit till mycket stor hjälp hittills och jag tror att den kommer att fortsätta utgöra grunden för min upplysta politik långt framöver. Däremot har jag breddat mina vyer genom att läsa ekofilosofi och miljöpolitik på distans i sommar, något som var både inspirerande och nyttigt. Nu är jag än mer säker på att det är miljöpolitik som jag vill satsa på.
Mikael signar ut!
Idé för hållbarare utveckling!
Tyvärr kunde jag inte närvara på Almedalsveckan i år, men jag följde mycket av det som hände via internet. Jag läste om Miljöpartiets utspel om kvalitet och reparerbarhet. Sänkt skatt för cykelreparatörer och skomakare var det visst. Ett ganska tandlöst förslag i min mening, men det gav mig en idé!
Tanken är faktiskt god, och grundar sig i att vår konsumtionshets bidrar till att företag tjänar på att skapa ohållbara och svårreparerade produkter av låg kvalitet. Den utvecklingen är självklart inte bra för miljön då den skapar stora mängder skräp och utarmar resurserna på ett sätt som är direkt självskadligt för oss människor.
När jag fick idén kändes den instinktivt ganska dålig, men den har växt på mig sen dess, nationalekonomi är dock inte min starka sida så jag hoppas att någon av er kan fylla i konsekvenser ur det perspektivet. Hur som helst, idén lyder:
Sänkt moms för produkter med längre garanti än vanligt.
Så, tänk igenom den, låt den sjunka in och här kommer mitt resonemang. Vi vill att folk ska köpa saker som håller länge och går att reparera. Idag måste företagen sätta en garanti på blott 1 år, det betyder att de kan göra lite halvdåliga lösningar och det är antagligen billigare att ge konsumenten en ny produkt istället för att reparera den.
Smakar det så kostar det, brukar man säga, men om vi minskar skillnaden i kostnad för dålig och bra kvalitet så kan vi få fler att köpa det som ur ett livscykelperspektiv är bättre för miljön och även oss människor.
Om vi gör det önskvärt för företagen att ha en lång garantitid måste de också öka kvaliteten på produkterna, annars kommer de att gå minus på att ge konsumenterna nya produkter, det är också bättre för företaget om de kan reparera produkten istället för att ge bort en ny då produkter av hög kvalitet är dyrare än de av lägre kvalitet.
Miljömässigt är det bra eftersom produkternas livslängd ökar, vilket minskar deras inverkan på miljön och klimatet per år, alltså i livscykelperspektivet. En produkt av hög kvalitet har knappast mer än marginellt högre inverkan på miljön än en av låg kvalitet.
Idén applicerar också Polluter Pays Principle, eftersom den som väljer en produkt med längre livslängd och mindre inverkan på jordens resurser per år betalar mindre, procentuellt sett.
Skattemässigt då? Om folk köper dyrare produkter med lägre moms istället för billigare produkter med högre moms borde vi ändå få in lika mycket skattemedel? Cirka ungefär?
Även solen har väl sina fläckar, väl? Ja, absolut. Själv har jag såklart insett att detta kräver att alla produkter, eller i vart fall de som skall ha sänkt moms, registreras. Sen måste man fastställa vilken garantitid som skall ge sänkningen för alla typer av produkter. Det kan även vara möjligt att gränsen skall ändras i framtiden, beroende på hur marknaden ser ut, alla produkter av en typ ska inte kunna få sänkningen, bara de som är bättre än ”standard”.
Sen kan det kanske bli krångligt med olika skattesatser, men det har vi redan å andra sidan på en del produkter, böcker och mat t.ex.
Så, vad säger ni, är det en bra idé?
Kom gärna med förslag, förbättringar eller rena sågningar, men gärna konstruktiva sågningar i så fall. ;)
Vem vinner på anti-kärnkraftspropaganda?
Biobränslen, en självklarhet?
Hej, veckans inlägg handlar med anledning av statsråden Borg och Hatts debattartikel i Svd brännpunkt om biobränslen.
(http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kvotplikt-for-biobranslen-infors_7054343.svd)
Biobränslen är någonting som debatteras och ifrågasätts allt för lite i den offentliga debatten. I min mening är biobränslen inte alls den självklara världsförbättrare den ofta utges för att vara. Men för att börja från början:
Biobränslen finns till för att minska koldioxidutsläppen och minska beroende av olja, som ni vet är en ändlig resurs. Ambitionen och målet att minska transportsektorns koldioxidutsläpp är välgrundad, då inrikes transporter 2010 stod för hela 31,3 % av Sveriges totala utsläpp av koldioxidekvavilenter. Det är den enskilt största sektorn att släppa ut dessa klimatgaser. Någonting behövs alltså göras.
Biobränslen kommer i många smaker, etanol är en av de vanligaste och mest kända(säljs som E85 med 15 % vanlig bensin) men det finns en hel del andra som t.ex. DME, biogas, syntetisk bensin m.m. Gemensamt för de alla är att de utnyttjar annat än fossil råolja som grund. De använder ofta istället växter som bas och tillverkar sedan bränslet utifrån det. Vanliga grundmaterial är spannmål, skogsavfall och torv. Tanken är alltså att bränslet skall bli koldioxidneutralt över tid då nya växter binder koldioxid när de växer upp.
Det här var en snabb grundkurs i biobränslen, nu till ifrågasättandet.
Det finns flera anledningar till varför jag anser att biobränslen inte alls är så bra som många vill framställa dem att vara. Den första är att själva grundtanken med koldioxidneutralitet över tid låter bättre än det är. Skog tar många decennier på sig att växa tillbaka och binda all den koldioxid man frigjort, alltså dröjer det länge innan biobränslen från skog är klimatneutrala, när det gäller torv är det ännu värre.
Men om man använder spannmål då? Det växer upp mycket snabbare! Ja, det stämmer, men här kommer nästa invändning. Spannmål är alltså mat, och odlas på åkrar där mat odlas. Detta innebär alltså att man använder mat för att driva fordon samtidigt som en allt för stor del av världens befolkning svälter ihjäl, är det en rimlig prioritering? Om vi skulle börja använda spannmålsbaserade biobränslen i allt större utsträckning skulle det betyda att vi måste offra än mer odlingsbar mark till detta istället för matproduktion, vilket ökar priset på mat.
Dessutom skulle detta medföra en ökning av någonting vi redan nu har problem med, nämligen regnskogsskövling. I Brasilien, där väldigt mycket av den etanol som används produceras skövlar man dagligen många hektar regnskog till förmån för odling. Regnskogen kan man jämföra med planetens lungor och är mycket viktiga att bevara för klimatets och människans skull.
Min sista kritik mot biobränslen är att de inte är hållbara i längden. Även om vi skulle lösa de tidigare problemen jag fört fram(och det gör vi nog, kommer till det strax), finns ytterligare ett problem. Det är att även biobränslen fortfarande innebär att man förorenar luften vi andas vilket är ett större problem än man kan tro. Enligt svenska miljöinstitutet dör cirka 5000 svenskar varje år i förtid på grund av föroreningar, främst i städer. Dessa föroreningar kan också orsaka astma och allergier som sänker livskvaliteten hos än fler svenskar varje år. Detta är inte hållbart!
All kritik till trots anser jag dock att biobränslen är ett viktigt steg mot en hållbar värld, ett steg mot att bryta beroendet av fossila bränslen och ett steg från smutsig oljeproduktion som allvarligt skadar vår natur och i förlängningen oss själva. Däremot når det absolut inte hela vägen fram.
Och för att lösa den första kritiken jag framlade finns forskning på att genmanipulera t.ex. alger och bakterier så att de producerar etanol eller metan(biogas). Detta är mycket intressant då det inte tar lång tid för koldioxidneutralitet och det kräver inte att stora arealer av odlingsbar mark tas upp för bränsleproduktion.
Till nästa vecka, lev väl kära läsare!
Vikten av en nyanserad miljödebatt!
Klimatet är idag alldeles för polariserat. Diskussionsklimatet alltså.
Vi människor är som bekant väldigt duktiga på placera oss själva och andra i fack som medför vissa egenskaper och åsikter. Detta inte minst när det kommer till miljön. Antingen så är man med, eller mot. Är man med så älskar man allt som är ”godkänt” förbehållslöst, utan att kritisera och ifrågasätta. Skulle man däremot våga kritisera någonting så är man självklart emot miljöarbete i största allmänhet och då har man ingen talan i ämnet. Antagligen har man någon dold agenda och vill inte alls naturens och därmed människans bästa.
Vi måste våga erkänna att allt vi gör har en inverkan på naturen, den är bara större eller mindre och sker på olika sätt beroende på vad det gäller. Att stoppa huvudet i sanden gällande de miljövänligare alternativens nackdelar eller de mindre miljövänliga alternativens fördelar för inte miljösamtalet framåt och det hjälper absolut inte miljön.
Jag skall ta ett tydligt exempel som jag själv råkar ut för titt som tätt. Nämligen förnyelsebara energikällors(Framför allt vindkraft) brister. Några av er kommer säkert ihåg att jag diskuterat detta ämne förr. Vindkraften hyllas av många som någonting Gud själv skulle skickat ner ritningarna på med Moses. Någonting totalt ofelbart som kommer att frälsa oss från ondo. När man påpekar vindkraftens negativa aspekter ses man direkt som antikrist och även om argumenten mot vindkraften ofta inte går att säga emot så får jag känslan av att de sällan tas på allvar. Istället har jag ofta anklagats för att vara kärnkraftskramare, eftersom jag inte anser att vindkraften kan konkurrera ut denna än. Jag har däremot inga problem att erkänna kärnkraftens negativa sidor, jag begär endast att vindkraftskramarna gör detsamma.
Efter min snart genomförda ingenjörsutbildning finns det några speciella lärdomar jag kommer att ta med mig i livet. En av dessa är att ta faktabaserade beslut. Det betyder att man skall ta med all fakta, inte bara den som passar. Vi måste våga acceptera och erkänna, t.ex. vindkraftens, tillkortakommanden, för miljön och i slutändan framför allt vår egen skull.
Ett annat exempel är klimatförändringarna och forskningen kring dessa. Det är för de flesta självklart att klimatet i stort är extremt komplext och svårförstått och vi kan faktiskt ha missat något. Datormodellerna vi har att gå på är gjorda med antaganden som vi inte är helt säkra på. Detta är argument som brukar användas av så kallade ”klimatskeptiker”, men man behöver inte vara skeptisk till den antropogent orsakade klimatförändringen för att erkänna att dessa påståenden faktiskt stämmer. Man behöver inte heller vara skeptisk till klimatlösningarna bara för att man accepterar att forskningen inte är 100 %-ig.
Dels eftersom vissa av dessa lösningar också löser andra miljöproblem som det inte råder någon som helst tvekan om, t.ex. försurning, övergödning, luftföroreningar osv., men kanske framför allt eftersom forskningen kan ha helt rätt. Eller så är det värre än vi tror, för genom att säga att forskningen är osäker säger man samtidigt att den är osäker åt båda håll. Hur som helst så medför inte lösningarna på problemen några ödesdigra påföljder om forskningen skulle överdriva, däremot skulle avsaknaden av handlande vara ödesdiger om forskningen stämmer, eller rent av underskattar problemen. Det jag efterlyser är alltså en försiktighetsprincip.
Dessa obekväma sanningar måste vi miljövänner våga ta till oss, för miljön och vår egen skull.
Earth Hour - Jippie eller jippo?
Stäng ner kärnkraftverken!
Hej kära läsare, det var ett tag sedan jag skrev sist. Ber om ursäkt, men nu är jag tillbaka igen.
Idag tänker jag argumentera för vad jag tycker vore en vettig sammansättning av elproduktion i Sverige på medellång sikt, dvs 20-60 år.
Till att börja med vill jag dock berätta varför jag anser att 100% förnyelsebart vore ett dåligt val inom denna tidsrymd.
De allra flesta förnyelsebara kraftkällor idag har några tydliga problem. De är dyra(utan subventioner eller elcert), de är intermittenta(dvs har inte en stabil produktion utan den svänger, helt beroende på naturen, t.ex. så får man ingen el från vindkraften om det inte blåser eller om det blåser för mycket.). Det finns fler, men dessa är de viktigaste stort sett, enligt mig.
Detta beror på att Sverige som land tidigare haft väldigt mycket fördelar av att vi haft billig el. Det har gjort att elintensiva industrier har förlagts här och inte flyttat trots högre kostnader i form av skatt och löner. Intermittenta, dyra kraftkällor ger resultatet att vi kommer att få ett högre elpris men också ett elpris som varierar bra mycket mer idag. Industrierna, som betalar el på spotpris(till skillnad från privatpersoner som betalar ett medelpris) vill ha ett förutsägbart och lågt elpris. När största delen av elproduktionen påverkas av vädret är det självklart att detta är omöjligt.
Med ett högre och mindre förutsägbart elpris skulle det vara större risk att elintensiva industrier flyr landet eller att satsningar som hade kunnat göras här görs på andra ställen istället.
Så, till min vision då. 2010 såg det ut såhär:
http://www.ekonomifakta.se/Data/chart-12218-v40927-sv-col12218-1-2-3.png
En stor del vattenkraft och kärnkraft, och sen liten del vindkraft och så lite kraftvärme på det. Min gissning på 2011 är att det är en lite större andel vindkraft men annars ganska snarlikt.
Vattenkraften anser jag skall vara kvar som den är, att bygga ut fler älvar är onödigt och dåligt för naturens bevarande. Dessutom har den en väldigt viktig funktion som reglerkraft till de intermittenta kraftkällorna. Däremot bör man undersöka möjligheter att uppgradera de verk vi redan har och se om man kanske kan bygga ut mer vattenreserver.
Till kärnkraften då. Stäng ner verken! Bygg sedan nya! Moderna kärnkraftverk(gen III) är bränslesnålare, säkrare och driftsäkrare. Dessutom kan man passa på att använda spillvärmen till fjärrvärme vilket man tyvärr inte gör idag. Däremot anser jag inte som vissa gör att man skall utöka kärnkraftsproduktionen, utan snarare minska den. Om den idag ligger på 40% tror jag att man utan större problem för det totala energisystemet skulle kunna minskas till 20%. Kärnkraften är väldigt viktig eftersom den ger en stabil basel, som vi behöver. På lång sikt skall iaf fissionskraften avvecklas.
Dock känner jag också att jag vill lägga in en mening om gen IV, denna har en väldigt bra egenskap i att den kan använda det nuvarande kärnavfallet till bränsle så att det blir dels mycket mindre och dels farligt en mycket kortare tid. Dessa reaktorer forskas det på idag och det finns även långt framskridna planer på att bygga en reaktor i Indien som drivs av torium.
För att täcka upp det hål som blir efter kärnkraftens nedgång bör vi täcka upp med förnyelsebara kraftkällor i form av vindkraft(även offshore, som ger en stabilare försörjning än landbaserad, men också är dyrare), solceller(kanske främst småskaligt hos privatpersoner) och vågkraft(som, rätt placerad, också ger relativt stabil försörjning). Man skulle också kunna tänka sig att kombinera vågkraftverk och havsbaserade vindkraftverk för att minska de ekonomiska kostnaderna.
För att undvika en stor fluktuering av elpriset bör man överinvestera i förnyelsebart. Det betyder att man bygger lite mer än vad som ”egentligen” behövs, så att man får en hög lägsta-nivå och när det producerar mycket kan man nästan helt stänga av vattenkraften och/eller exportera el.
På detta sätt tar man bättre hand om naturens resurser samtidigt som man säkrar el stabilt, lågt elpris som är bra för svensk industri och säkrar en fortsatt god ekonomi och svenska jobb.
Lev väl!
/Mikael Andersson
Politiska åtgärder för miljön.
Det pratas från både regeringens och oppositionens håll om att man måste göra mer för miljön än man gör idag, men sällan hör man några riktigt konkreta exempel på vad man skulle kunna göra. Därför har jag satt mig ner och funderat ut några förslag. Varsågoda!
1. Energi-ROT
Omforma dagens ROT-avdrag till att premiera åtgärder som minskar energiförbrukningen på bostäder. Alltså t.ex. att byta till energifönster, isolera bättre osv. Det skall även gälla hyresvärdar. Förvisso en punkt som kan vara svår att införa, på grund av mycket administration och det är svårt att kontrollera.
2. Fordonsskatten
Transportsektorn är den sektor som bidrar med mest växthusgaser i Sverige(31,3% 2010), och därför är det också den som bör prioriteras högst då den har stor potential att minska sitt bidrag.
En av de skatter vi har för att försöka minska bilanvändandet är fordonsskatten, som man som bilägare betalar varje år(om man inte har en nyare miljöbil eller en som är över 30 år gammal). Denna baseras på lite olika saker men varav vikt och koldioxidutsläpp är två viktiga delar.
Detta för att en bil som väger mycket(sliter mycket på vägarna) och släpper ut mycket CO2 skall beskattas högre än en lätt bil som släpper ut mindre CO2. Det hela är ganska logiskt, eller? Problemet är att skatten inte tar hänsyn till hur mycket bilarna körs eller hur dem körs. En miljöbil körd på ett omiljövänligt sätt drar mer bränsle än en sportbil som körs på samma sätt, som den här videon tydligt visar:
http://www.youtube.com/watch?v=badoMjA_rW0
Det är för mig helt orimligt att någon som köper en liten, bränslesnål bil och kör 4000 mil om året betalar mindre fordonsskatt både totalt och per körd mil än någon som köper en tyngre och bränsleslukande bil och kör den 500 mil om året vilket idag säkerligen är fallet.
Därför förespråkar jag att man avvecklar fordonsskatten i dess nuvarande form och lägger den direkt på bränslet istället. Det skulle medföra att den som kör mest betalar mest(polluter pay principle) och även uppmuntra till en miljövänligare körstil. Man skulle också eliminera problemet med bilar som körs obeskattade, utländska bilar skulle bli skattade för det bränsle de köper och kör upp i Sverige m.m.
Dessutom skulle denna omformning göra att genomsnittsbilisten inte skulle märka någon ekonomisk skillnad, medans den som kör mycket och sämre skulle betala mer och den som kör lite och bättre skulle betala mindre, som det borde bara!
3. Energikrav
Idag finns gott om teknik för så kallade passivhus, där i princip ingen energi behövs för att värma upp bostaden, utan det görs i och med elektriska produkter och solfångare till exempel. Det är alltså inte brist på teknik som gör att vi inte skärper kraven än mer. Jag förespråkar en kraftig sänkning av kraven från dagens nivåer.
4. Grön skatteväxling
Vi har gjort det förr, och vi kan göra det igen! Minska skatten på arbete och öka miljöskatter, t.ex koldioxidskatten. På det stora hela gör det ingen större skillnad för statskassan, men individen får större chans att påverka sin beskattning och ett större incitament att handla på ett miljövänligt sätt.
5. Tåg
Återigen transportsektorn. Tåg är ett väldigt bra alternativ för längre resor och väldigt miljövänligt. Dock är det svenska järnvägsnätet kraftigt eftersatt, har för dålig kapacitet och fungerar dåligt så fort det är vinter.
Någonting måste göras åt detta, först och främst en renovering och modernisering av de spår vi redan har. Därefter bör man en gång för alla överväga om man skall öka kapaciteten på de spår vi redan har eller om man istället skall satsa på att bygga några höghastighetsbanor för att avlasta det nuvarande nätet. Någonting bör göras snarast, oavsett vad man kommer fram till.
Höghastighetsbanor må vara dyrare, men de har andra fördelar såsom att kunna konkurrera bättre med flyget samtidigt som de är en långsiktig investering som vi antagligen skulle genomföra någon gång i framtiden ändå.
6. Straffskatt på fordon utan katalysator
Vi har idag en del fordon som rullar utan katalysator, detta bör beivras genom en straffskatt om cirka 500 kr per år. Dock skall man självklart få registrera sin bil med katalysator i efterhand för att slippa denna skatt.
7. Främja egen elproduktion
Småskalig egen elproduktion blir vanligare och vanligare, detta är väldigt positivt eftersom det minskar belastningen på det svenska elnätet i stort, som även det är eftersatt, samtidigt som man ökar sin egen självständighet.
Det bör lagstadgas att den överskridande el som produceras i hushållet skall betalas av elbolaget när det skickas ut på elnätet.
Eventuellt bör även andra hjälpmedel undersökas, liknande det numera avvecklade solcellsbidraget.
8. Investera i pilotanläggningar inom intressant miljöteknik
Det finns mycket intressant miljöteknik ute i världen som skulle kunna gå att genomföra med goda resultat i Sverige. Däremot är tekniken ofta oprövad och det är få företag som vågar skapa dessa pilotanläggningar som krävs för att undersöka om tekniken är applicerbar med goda resultat, eftersom det är en stor risk med det.
Därför anser jag att staten bör gå in och medfinansiera anläggningar av den sorten. Om projektet går under förväntan skall staten ta smällen, men om projektet å andra sidan går över förväntan och inte längre behöver statens hjälp bör staten sälja sin del av anläggningen till marknadspris.
Anläggningar som jag tror skulle kunna dra nytta av denna hjälp är t.ex.:
Vertical farming
Energilagring från intermittenta energikällor
Spårtaxi
Vågkraftverk
9. Klimatbistånd
Klimatet är globalt, och problemen kräver globala lösningar. I många u-länder finns varken kunskap, teknik eller finanser att uträtta de miljöarbeten som krävs. Därför är det viktigt att i-länder hjälper till i arbetet dels genom kunskapsutbyte men kanske främst genom ekonomiska medel.
Dessutom är det kostnadseffektivt att hjälpa andra länder då man får mer ”miljövänlighet per krona” där än här. Däremot skall det ses som ett komplement och aldrig ett substitut.
Därför anser jag att ett speciellt klimatbistånd bör utformas, separat från det vanliga biståndet.
Är second hand verkligen miljövänligare?
Ett vanligt tips man får om man vill vara miljövänlig är att köpa saker begagnade istället för nya. Det anses bättre av någon anledning, men jag har alltid funnit logiken i detta synsätt lite haltande.
Jag har funderat en del på varför second hand ses som miljövänligare och om det verkligen är det, iaf alla gånger.
På länken nedan finns ett exempel, två diagram på hur mycket en och samma bil påverkar naturen under hela sin livslängd, det som skiljer är synsättet. Det röda fältet är miljöpåverkan under tillverkning och det blåa under drift. Jag har gjort några förenklingar och antaganden: All miljöpåverkan är omsatt i CO2-e, bilen håller i 13 år, byter ägare 2 ggr och går lika långt varje år så driftens påverkan är inte dynamisk som den är i verkligheten.
http://dl.dropbox.com/u/25365815/begagnat.jpg
Synsätt nr 1 är det som jag upplever att de flesta har, dvs att miljöpåverkan från bilens tillverkning enbart räknas under tillverkningen och den som är ”skyldig” till all denna påverkan är således endast ägare nr, som blir den största boven. Ägare nr 2 och 3 är bara skyldiga till den miljöpåverkan som sker under deras drift.
Personligen anser jag att det är mycket mer logiskt att lägga ut tillverkningens påverkan under produktens hela livslängd(kanske vore det än bättre att räkna mil istället för år.), på så sätt blir helt plötsligt ägare nr 1 skyldig till minst miljöpåverkan och den som brukar bilen längst tid, alltså ägare nr 3 som köpte bilen begagnad, den som orsakat mest påverkan.
Så genom mitt synsätt så är det inte alls lika självklart att begagnat är mer miljövänligt alla gånger. Du kan också använda tankesättet på andra produkter även om t.ex. en soffa oftast inte har någon driftspåverkan direkt.
Däremot finns det tillfällen då second hand är bättre miljövänligt sett, och det är när alternativet till att byta ägare är att slänga produkten innan dess livslängd är slut. Tyvärr är det ju så att många idag köper produkter som de kommer att tröttna på innan dess livslängd är över, vilket är lätt hänt i vårt konsumtionsinriktade samhälle. Däremot så anser jag, som jag tidigare skrivit om här på bloggen, att vi inte nödvändigtvis bör konsumera mindre, utan bättre.
Själv ser jag alltid till att köpa produkter som jag vet att jag kommer att kunna ha länge. Jag sparar hellre lite extra pengar och köper någonting med bättre kvalitet och prestanda som jag inte tröttnar på snabbt. Impulsköp är oftast dåliga, i mina ögon, eftersom man inte haft tid att reflektera över om någon annan produkt är bättre och skulle kunna göra en nöjdare längre.
Summa summarum vill jag påstå att det är bättre för miljön att köpa kvalitet och använda produkterna till slutet av sin livslängd istället för att sälja och köpa nytt. Om man däremot vill ha en ny eller bättre produkt, vilket såklart alltid händer, så skall man självklart sälja sin gamla istället för att slänga den. Det är dessutom ekonomiskt, jag fick över 1000 kr för en trasig laptop förra våren…
Lev väl, kära läsare!
//Mikael
Att slitas mellan prylbögeri och miljömupperi.
Ja, jag erkänner. Jag är prylbög, älskar ny teknologi, elektronik, bilar, hifi, hemmabio osv.
Som ni vet är jag också lite av en miljömupp, skulle gärna se en hållbar värld, bort med förbränning och resursförstöring osv.
Det här är inte så lite av ett dilemma för mig. Hur kan jag önska en ”onödigt” stor lägenhet, hemmabio, datorer(ja, i plural), systemkamera, smartphone, fina viner och whisky, hifi-stereo, tv-spel, musikprylar, bilar(ja, i plural…), motorcykel, motorbåt och resor till all världens hörn? När jag samtidigt försöker minimera min miljöpåverkan. När allt vi gör mäts i hur mycket CO2-e som släpps ut.
Visst blir de flesta prylarna mer och mer ”miljövänliga”, men i sammanhanget står det ganska klart att man påverkar miljön mer om man köper en miljöbil än om man inte hade köpt någon bil alls. Precis som att man hade påverkat miljön mindre om man gått än om man cyklat eller tagit bussen. Ska man ta allt till sin spets så borde man bli buddistmunk eller amish om man skall leva i harmoni med naturen, mer eller mindre.
Det är det nog ganska få som skulle göra dock, teknologin är en del av vårt samhälle och därmed också påverkan på miljön och naturens resurser. Så, var är den gyllne medelvägen då?
Är det ok att köpa massa prylar så länge man bara handlar produkter som är relativt miljövänliga och företag som ”bryr sig om miljön”? Så länge man försöker påverka så lite som möjligt samtidigt frossar i prylar?
Eller ska man göra allt för att handla som mycket som möjligt begagnat, använda sakerna så länge som möjligt och återanvända in absurdum?
Kanske är det allra dygdigast att leva som en modern bohem, med bara det allra nödvändigaste som täcker ens verkliga behov? Fast i så fall kommer ju min gamla fråga till kommunismen: Vad är det egentligen som definierar våra behov, eller kanske framför allt vem, och har alla samma behov?
Nej, om jag skall vara ärlig så har jag inga bra svar på mina frågor. Har du?
//Mikael Andersson
