Miljön är inte en moralfråga.
Få som är inne i ”miljöcirkeln” har väl missat förra veckans rabalder kring att musikfestivalen Way Out West bestämde sig för att göra festivalen köttfri, samt det efterföljande jippot av GT som bestämde sig för att dela ut kött utanför festivalens ingång? Om du bott under en sten senaste veckan kan du läsa en sammanfattning här: http://www.dn.se/kultur-noje/tidning-i-kottbrak-med-way-out-west
Det så kallade ”köttbråket” har väckt en gammal debatt om att man inte skall moralisera över människors livsval i miljöns tecken. Resonemanget grundar sig i individens rätt att göra vad den vill så länge man inte skadar någon annan. All annan lagstiftning och förbud är moraliserande och skall inte finnas. Så långt, allt väl enligt mig.
Saken är den att man de facto skadar andra när man förstör miljön, fastän inte på samma sätt som att slå någon på näsan. Utan att gå in på uttråkande fakta så orsakar människors miljöskadliga handlande i Sverige och övriga ”västvärlden” problem för framför allt framtida generationer i andra delar av världen, och varje enskild individs handlande bidrar endast med en mikroskopisk del av miljöförstöringen. Det gör att det blir ett väldigt svårfångat problem att lösa.
Miljöfrågan är således en rättighetsfråga. Har vi rätt att förstöra förutsättningarna för framtida generationer och människor i andra länder såväl som här hemma? Nej.
Betyder det att vi ska förbjuda allt som är miljöskadligt? Nej, i vart fall inte på kort sikt. Dels för att det är orealistiskt, och dels för att allt vi gör är mer eller mindre miljöskadligt i någon utsträckning. Att förbjuda allt miljöskadligt idag skulle i princip innebära att vi måste gå tillbaka till stenåldern, däremot måste vi göra något för att ställa om samhället så att det blir långsiktigt hållbart.
Hur detta ska gå till är ämne för en hel bok, men säkert är att det inte är genom att nedvärdera miljöfrågan till moral och flumpolitik.
Glöm aldrig, att hållbar utveckling är en rättighetsfråga, både i tid och rymd. Även om den är svårfångad, komplex och mångfacetterad är den livsviktig och grundläggande för vilket samhälle som helst.
Det så kallade ”köttbråket” har väckt en gammal debatt om att man inte skall moralisera över människors livsval i miljöns tecken. Resonemanget grundar sig i individens rätt att göra vad den vill så länge man inte skadar någon annan. All annan lagstiftning och förbud är moraliserande och skall inte finnas. Så långt, allt väl enligt mig.
Saken är den att man de facto skadar andra när man förstör miljön, fastän inte på samma sätt som att slå någon på näsan. Utan att gå in på uttråkande fakta så orsakar människors miljöskadliga handlande i Sverige och övriga ”västvärlden” problem för framför allt framtida generationer i andra delar av världen, och varje enskild individs handlande bidrar endast med en mikroskopisk del av miljöförstöringen. Det gör att det blir ett väldigt svårfångat problem att lösa.
Miljöfrågan är således en rättighetsfråga. Har vi rätt att förstöra förutsättningarna för framtida generationer och människor i andra länder såväl som här hemma? Nej.
Betyder det att vi ska förbjuda allt som är miljöskadligt? Nej, i vart fall inte på kort sikt. Dels för att det är orealistiskt, och dels för att allt vi gör är mer eller mindre miljöskadligt i någon utsträckning. Att förbjuda allt miljöskadligt idag skulle i princip innebära att vi måste gå tillbaka till stenåldern, däremot måste vi göra något för att ställa om samhället så att det blir långsiktigt hållbart.
Hur detta ska gå till är ämne för en hel bok, men säkert är att det inte är genom att nedvärdera miljöfrågan till moral och flumpolitik.
Glöm aldrig, att hållbar utveckling är en rättighetsfråga, både i tid och rymd. Även om den är svårfångad, komplex och mångfacetterad är den livsviktig och grundläggande för vilket samhälle som helst.
/Mikael Andersson
Kommentarer
Trackback
