Vikten av en nyanserad miljödebatt!
Klimatet är idag alldeles för polariserat. Diskussionsklimatet alltså.
Vi människor är som bekant väldigt duktiga på placera oss själva och andra i fack som medför vissa egenskaper och åsikter. Detta inte minst när det kommer till miljön. Antingen så är man med, eller mot. Är man med så älskar man allt som är ”godkänt” förbehållslöst, utan att kritisera och ifrågasätta. Skulle man däremot våga kritisera någonting så är man självklart emot miljöarbete i största allmänhet och då har man ingen talan i ämnet. Antagligen har man någon dold agenda och vill inte alls naturens och därmed människans bästa.
Vi måste våga erkänna att allt vi gör har en inverkan på naturen, den är bara större eller mindre och sker på olika sätt beroende på vad det gäller. Att stoppa huvudet i sanden gällande de miljövänligare alternativens nackdelar eller de mindre miljövänliga alternativens fördelar för inte miljösamtalet framåt och det hjälper absolut inte miljön.
Jag skall ta ett tydligt exempel som jag själv råkar ut för titt som tätt. Nämligen förnyelsebara energikällors(Framför allt vindkraft) brister. Några av er kommer säkert ihåg att jag diskuterat detta ämne förr. Vindkraften hyllas av många som någonting Gud själv skulle skickat ner ritningarna på med Moses. Någonting totalt ofelbart som kommer att frälsa oss från ondo. När man påpekar vindkraftens negativa aspekter ses man direkt som antikrist och även om argumenten mot vindkraften ofta inte går att säga emot så får jag känslan av att de sällan tas på allvar. Istället har jag ofta anklagats för att vara kärnkraftskramare, eftersom jag inte anser att vindkraften kan konkurrera ut denna än. Jag har däremot inga problem att erkänna kärnkraftens negativa sidor, jag begär endast att vindkraftskramarna gör detsamma.
Efter min snart genomförda ingenjörsutbildning finns det några speciella lärdomar jag kommer att ta med mig i livet. En av dessa är att ta faktabaserade beslut. Det betyder att man skall ta med all fakta, inte bara den som passar. Vi måste våga acceptera och erkänna, t.ex. vindkraftens, tillkortakommanden, för miljön och i slutändan framför allt vår egen skull.
Ett annat exempel är klimatförändringarna och forskningen kring dessa. Det är för de flesta självklart att klimatet i stort är extremt komplext och svårförstått och vi kan faktiskt ha missat något. Datormodellerna vi har att gå på är gjorda med antaganden som vi inte är helt säkra på. Detta är argument som brukar användas av så kallade ”klimatskeptiker”, men man behöver inte vara skeptisk till den antropogent orsakade klimatförändringen för att erkänna att dessa påståenden faktiskt stämmer. Man behöver inte heller vara skeptisk till klimatlösningarna bara för att man accepterar att forskningen inte är 100 %-ig.
Dels eftersom vissa av dessa lösningar också löser andra miljöproblem som det inte råder någon som helst tvekan om, t.ex. försurning, övergödning, luftföroreningar osv., men kanske framför allt eftersom forskningen kan ha helt rätt. Eller så är det värre än vi tror, för genom att säga att forskningen är osäker säger man samtidigt att den är osäker åt båda håll. Hur som helst så medför inte lösningarna på problemen några ödesdigra påföljder om forskningen skulle överdriva, däremot skulle avsaknaden av handlande vara ödesdiger om forskningen stämmer, eller rent av underskattar problemen. Det jag efterlyser är alltså en försiktighetsprincip.
Dessa obekväma sanningar måste vi miljövänner våga ta till oss, för miljön och vår egen skull.
