När miljön kommer i andra hand?
I dagens SVD( http://www.svd.se/nyheter/inrikes/miljooffensiven-hotar-mp-samarbete_6513878.svd ) skriver Lena Hennel en analys om att Centerns miljöengagemang kan komma att sätta käppar i hjulet för Miljöpartiets samarbete med regeringen.
Detta gör mig som miljöengagerad lite bitter, men framför allt blir jag påmind om att politik alltid är politik. Nu är detta förvisso bara en analys, men tyvärr tror jag att hon kan ha rätt. Däremot hoppas jag verkligen att hon har fel, och att Mp gör det enda rätta och välkomnar miljöengagemanget från från högerns håll. Om dem gör det kommer dem visa att miljön är det som är viktigast.
Samtidigt är jag väldigt skeptisk till att C kommer att vara så där överdrivet bra på miljöfrågorna. Dem har inte varit det hittills, men å andra sidan, det har inte Mp heller!
Rätt människor på rätt plats?
I dagens DN(http://www.dn.se/ekonomi/elskolan/maud-olofsson-litar-pa-karnkraftsbolagen) skriver man att Maud Olofsson litar på att kärnkraften skall kunna köra på 100% i vinter och säkra elförsörjningen.
Är det någon som ägt en 60 år gammal bil någon gång? Jag tror inte ens man behöver ha gjort det för att förstå att man inte kan lita på att gamla saker ska hålla, oavsett hur mycket man uppgraderar och bygger om. Dessutom påstår hon att hon ska lagstadga om kärnkraftsbolagen inte håller det dem lovat. Ska hon lagstadga bort sjukdomar också? Det är helt otroligt, samma person som vi får förmoda var med och drev igenom de sanslösa kraven för att få bygga ny kärnkraft går ut och säger något sådant.
I samma artikel skriver Vattenfalls VD Öystein Löseth att Sverige inte behöver ny kärnkraft. Jag får känslan av att bara ett företag i offentlig sektor kan ha en sådan verklighetsfrånvänd VD. Om vi inte bygger ny och fräsch kärnkraft snart kommer hamnar vi snart i ett läge där vi reparerar kraftverken mer än dem körs, Dessutom kastar vi då pengar i sjön eftersom man ändå inte kan uppgradera hur länge som helst. Vad händer då? Jo vi måste börja importera kolkraft istället.
Till slut skriver man att norden kommer att ha ett el-överskott inom några år. Detta ser jag som någonting väldigt positivt. Helt enkelt eftersom det betyder att vi kommer att kunna sätta press på våra grannländer Finland och Danmark att sluta använda livs- och miljöfarlig kolkraft(Danmark 77% och Finland 44%).
Vi lever i globaliseringens tidevarv.
När jag igår lanserade att jag skulle återuppliva bloggen igen så fick jag en kommentar av en trevlig skåning att jag skulle skriva om Dawit Isaak. Min första tanke var "Men jag har ju NOLL koll på Dawit-fallet egentligen. Jag är inte rätt person att skriva ett blogginlägg om hans livsöde även om det är förskräcklig. Nej, jag skriver om globalisering istället!".
Och så har jag gått och finurlat på det här inlägget i lite mer än ett dygn, om globalisering, samtidigt som uppmaningen låg kvar nånstans och malde och sedan kom jag på att Dawit är ett perfekt exempel att ta upp i inlägget om globalisering! Win-win så att säga. Nåväl, nu kör vi:
Globalisering är någonting jag gillar väldigt mycket, det handlar om att jorden blir mindre. Fast inte i ordagrann bemärkelse såklart. På sanningssidan Wikipedia står det såhär:
"Globalisering är en ekonomisk, kulturell och politisk process som innebär att världens länder knyts närmare varandra."
I praktiken för mig innebär det att man inte längre kan sluta in sig i sin lilla bubbla(Läs: sitt land) och tro att det fungerar med "Vi sköter oss själva och så löser sig allting"-strategin i längden.
Ett perfekt exempel på detta är miljön. Vi här i Sverige fokuserar enligt mig alldeles för mycket på Sverige. Vi diskuterar om att lägga ner kärnkraften när vi är ett av få länder som har noll procent inhemsk kolkraft och vi importerar också relativt lite kolkraft. Idag produceras en väldigt stor del av all världens el av kolkraft. Våra grannländer Danmark(77%) och Finland(44%) använder en hel del kolkraft.
Vi kan sitta här och tänka att vi är duktiga för att vi släpper ut väldigt lite koldioxid genom vår elproduktion men i och med att klimatet är globalt så påverkas vi av av våra kära grannländers, och resten av världens, utsläpp. Därför tycker jag att vi borde börja gå ut och påverka runt om i världen när det gäller saker som påverkar oss. Vi måste sluta vara ett så mesigt land, vi måste våga säga till på skarpen och även göra verklighet av hot om våra krav inte går igenom. Dock ska vi inte bara piska utan även hjälpa till såklart.
En första tanke är att försöka påverka och hjälpa alla nordiska länder att sluta producera el från kolkraft och liknande fossila bränslen, nästa anhalt EU och sedan världen(framför allt USA och Kina). Man måste städa framför sin egen dörr för att vara trovärdig, vi i Sverige har den fina positionen att våran el-dörrmatta är ganska ren.
Men jag tog ju upp Dawit i början, och jag har inte glömt bort honom. Han har nu suttit i eritriansk fängelse i över 10 år för någonting vi i Sverige tar för givet. Vad gör Sverige? "Tyst diplomati" kallas det, och det har ju gått sådär, eller hur? Det är dags att visa att vi inte är samma "bend over"-land som under andra världskriget, vi är skyldiga oss själva att stå upp för det som är rätt, oavsett var på jorden det är. Oavsett om det gäller svenskar eller andra människor.
Och det är inte bara vår skyldighet, det är alla länders skyldighet att fördöma de länder som våldför sig på mänskliga rättigheter. Om man låter dessa brott gå förbi utan att reagera är man inte bättre än någon som ser på en misshandel utan att ingripa, och om det inte är självklart så är det helt åt helvete!
Det är dags för oss som nation att stå upp för vad som är rätt, det är inte ens svårdefinierat. De mänskliga rättigheterna är ganska tydliga i många hänseenden. Däremot är vi starka tillsammans och därför borde vi se till att även EU som helhet går ut och aktivt fördömer brott mot de mänskliga rättigheterna på ett helt annat sätt än tidigare.
Tillsammans kan vi stå enade och skapa en bättre värld för alla, både när det kommer till miljön och mänskliga rättigheter.
Det är dags att inse att världen är liten, och mindre blir den. Hur det nu ska gå till när den redan får plats i min ficka.
Bloggen version 3.0
Ja, uppenbarligen tredje gången jag kör igång den här bloggen nu. Började skriva i mitten på 2009 första gången. Skummade igenom gamla inlägg och insåg att det var läge att rensa bort lite "skit".
Med det sagt så bör ni ta i beaktande att alla inlägg äldre än detta är minst ett år äldre än detta och jag kan ha missat nån galen grej jag skrivit då eller smärre faktafel till och med, men det bjuder jag på. ;) Dock får ni gärna påpeka det så jag kan åtgärda felen.
Den här omgången kommer bloggen att handla mest om politik och miljö. Jag kommer att kommentera aktuella händelser om det händer något intressant kopplat till politik eller miljön.
För er som inte känner till mig kan jag ge er en kort presentation:
Jag heter Mikael Andersson, föddes -88 i Göteborg. Just nu bor jag i Uppsala och studerar sista året på högskoleingenjörsprogrammet i maskinteknik på Uppsala universitet. Min politiska övertygelse är mer eller mindre socialliberalism och jag är aktiv medlem i LUF Uppsala.
Det var det. Håll utkik så kommer det inlägg så ofta jag orkar och har något vettigt att skriva.
På återseende!
/Micke
