Efter mitt tycke.

Och så har jag gått och finurlat på det här inlägget i lite mer än ett dygn, om globalisering, samtidigt som uppmaningen låg kvar nånstans och malde och sedan kom jag på att Dawit är ett perfekt exempel att ta upp i inlägget om globalisering! Win-win så att säga. Nåväl, nu kör vi:

Globalisering är någonting jag gillar väldigt mycket, det handlar om att jorden blir mindre. Fast inte i ordagrann bemärkelse såklart. På sanningssidan Wikipedia står det såhär:

"Globalisering är en ekonomisk, kulturell och politisk process som innebär att världens länder knyts närmare varandra."

I praktiken för mig innebär det att man inte längre kan sluta in sig i sin lilla bubbla(Läs: sitt land) och tro att det fungerar med "Vi sköter oss själva och så löser sig allting"-strategin i längden.

Ett perfekt exempel på detta är miljön. Vi här i Sverige fokuserar enligt mig alldeles för mycket på Sverige. Vi diskuterar om att lägga ner kärnkraften när vi är ett av få länder som har noll procent inhemsk kolkraft och vi importerar också relativt lite kolkraft. Idag produceras en väldigt stor del av all världens el av kolkraft. Våra grannländer Danmark(77%) och Finland(44%) använder en hel del kolkraft.

Vi kan sitta här och tänka att vi är duktiga för att vi släpper ut väldigt lite koldioxid genom vår elproduktion men i och med att klimatet är globalt så påverkas vi av av våra kära grannländers, och resten av världens, utsläpp. Därför tycker jag att vi borde börja gå ut och påverka runt om i världen när det gäller saker som påverkar oss. Vi måste sluta vara ett så mesigt land, vi måste våga säga till på skarpen och även göra verklighet av hot om våra krav inte går igenom. Dock ska vi inte bara piska utan även hjälpa till såklart.

En första tanke är att försöka påverka och hjälpa alla nordiska länder att sluta producera el från kolkraft och liknande fossila bränslen, nästa anhalt EU och sedan världen(framför allt USA och Kina). Man måste städa framför sin egen dörr för att vara trovärdig, vi i Sverige har den fina positionen att våran el-dörrmatta är ganska ren.

Men jag tog ju upp Dawit i början, och jag har inte glömt bort honom. Han har nu suttit i eritriansk fängelse i över 10 år för någonting vi i Sverige tar för givet. Vad gör Sverige? "Tyst diplomati" kallas det, och det har ju gått sådär, eller hur? Det är dags att visa att vi inte är samma "bend over"-land som under andra världskriget, vi är skyldiga oss själva att stå upp för det som är rätt, oavsett var på jorden det är. Oavsett om det gäller svenskar eller andra människor.

Och det är inte bara vår skyldighet, det är alla länders skyldighet att fördöma de länder som våldför sig på mänskliga rättigheter. Om man låter dessa brott gå förbi utan att reagera är man inte bättre än någon som ser på en misshandel utan att ingripa, och om det inte är självklart så är det helt åt helvete!

Det är dags för oss som nation att stå upp för vad som är rätt, det är inte ens svårdefinierat. De mänskliga rättigheterna är ganska tydliga i många hänseenden. Däremot är vi starka tillsammans och därför borde vi se till att även EU som helhet går ut och aktivt fördömer brott mot de mänskliga rättigheterna på ett helt annat sätt än tidigare.

Tillsammans kan vi stå enade och skapa en bättre värld för alla, både när det kommer till miljön och mänskliga rättigheter.

Det är dags att inse att världen är liten, och mindre blir den. Hur det nu ska gå till när den redan får plats i min ficka.