Jaha, då var det dags igen.
Mycket länge sen jag lade upp något här nu. Har haft totalt fullt upp på alla plan i livet kan man säga. Skola, flickvän, ljudtekniker för spexet, bygga och ränna flotte, hänga med polarna osv. Inte mycket tid till eftertanke och bloggning.
Nu är det ändring på det dock, skolan är i princip slut, har en omtenta nu på tisdag men annars så är det "sommarlov" för min del.
Verkar dock inte som om jag får något sommarjobb i år tyvärr. Har sökt massor, minst 30 iaf. Har inte fått en enda intervju ens. Lite synd, jag vet att jag skulle kunna klara vilket av dom jobben som helst helt galant om jag bara får chansen. Men det är att komma dit som är problemet.
Det är mycket politiksnack på gång nu. Val i höst, israel mobbar gaza osv. Jag blir så trött på det, för alltid när det gäller politik så blir det sandlåde-nivå av allt ihop. VARENDA GÅNG! Jag blir så trött på det, helt enkelt.
Och sen det här ständiga ställningstagandet hela tiden... "Är du höger eller vänster?" "visst är attacken mot ship to gaza fruktansvärd!?" osv osv.
Angående hela den här ship to gaza grejen så är det lite jävla löjligt tycker jag...
Dealen som jag har uppfattat det är: Israel säger att dom inte får föra in saker till gaza, massa folk säger att det gör vi ändå, israel hindrar dom från att göra det, alla blir skitsura.
Mänskliga rättigheter, visst. Dom var utanför sitt territorialvatten, visst. Men KOMIGEN! Vad förväntar dom sig egentligen? Det här är inte mellanstadiet där dom "tuffa" killarna drar ett streck i sanden och säger att man inte får gå över men inget händer när man gör det. Åker man dit fast dom säger att man inte får så får dom faktiskt SKYLLA SIG SJÄLVA! Den som ger sig in i leken för faktiskt leken tåla som det heter. Vill man verkligen ha in grejer i gaza så får man väl leka hårdare då.
Sen så har vi den ständiga höger-vänsterkampen här i Sverige. Det är ju verkligen pajkastning... När man får höra "jag vill egentligen att vänsterblocket ska vinna men jag vill inte ha person X som statsminister så jag röstar blankt." från folk så undrar man ju hur mycket själva politiken spelar in. Man måste ju skilja på person och sak liksom.
Sen så är jag också trött på folks jiddrande om arbetsmarknaden och alla människors lika rätt till jobb och drägliga liv. Såg någon intervju med någon nationalekonom som tyckte att vi skulle göra arbetsklimatet hårdare och sänka lönerna för lågutbildade. Nu tycker jag att hans idéer var liiite väl hårda men ändå, det ligger något i det han säger. Skippar man LAS så skulle man kunna få ett mycket effektivare samhälle. Inför ständiga auditions på arbetsplatserna. Om någon annan klarar ditt jobb bättre så tar dom det. Hårt, men det är naturens lag. Folk blir så förslappade som det är nu. Det finns måånga som inte jobbar på jobbet.
Hellre se till att folk är drivna och effektiva och sänk arbetstiden till 6 timmar per dag(bibehållen lön såklart), inför dubbelskift på vissa ställen för att ytterligare höja effektiviteten och se till att göra sig av med folk som inte håller måttet så tror jag att vi får ett bättre samhälle för de som är drivna.
Men då kommer ju problemet med alla de som är handikappade, sjuka, korkade, lata och andra mer eller mindre arbetslösa. Ska inte dom också få ett drägligt liv osv? Mänskliga rättigheter osv? Jo, det förstås, men man kan faktiskt inte förvänta sig att få samma livsstandard som folk som arbetar hårt och drar längre strån till stacken.
Dock så tycker jag att man ska ha rätt till en slags lägsta standard, ungefär som det är idag. Men, och detta är ett stort MEN, det måste vara enklare att ta sig därifrån. Om jag förstått det rätt så får inte sjukskrivna idag studera fullt som dom vill, vilket är helt sjukt enligt mig. dom skulle ju helt klart kosta samhället mindre pengar i det långa loppet om dom fick chansen att utbilda sig till något dom klarar av än om dom bara får gå hemma och bli "stimulerade" på dag-center osv.
Sen så borde det vara mycket mer upp till var och en än det är nu. Just nu så känns det som om folk blir för slappa(inkl mig). Om man misslyckas med allt annat så kan man alltid leva ändå, det blir ett slags moment 22 i mitt huvud här faktiskt. För om folk ska få motivation så tror jag att det måste finnas en större piska, men ändå så ska man ju såklart kunna leva oavsett situation man hamnar i. Vad jag menar är att om det inte fanns något skyddsnät så skulle folk behöva tänka efter lite mer, göra smartare val för att inte ramla över kanten och ruttna bort i botten på ett dike...
Ärligt talat så stör det mig lite att se alla dessa hopplösa fall av alkoholister, knarkare, kriminella osv som jag vet har råkat gjort ett eller annat dåligt val här i livet och hamnat i en riktigt tråkig situation och nu mer eller mindre tvingas leva på samhället... Här är det såkallade skyddsnätet totalt kass faktiskt. Många hamnar i ensamma lägenheter med massa skulder så dom får inte plugga, ta lån eller ens äga något dyrare än 5000 kr för då tar kronofogden det.
Här är ytterligare ett stort moment 22 i min hjärna. För även om jag tycker synd om dom här människorna och tycker att dom borde få bättre(inte mer) hjälp så tvingas jag inse att dom faktiskt tynger ner vårat samhälle... Sorgligt jag vet, men tyvärr sant. Dock är regelverket som det är nu för folk som är långtidssjukskrivna, arbetslösa eller något annat helt fucked up...
När man tjänar mer på att inte jobba alls än att jobba deltid så är något fel. När man blivit sjuk av sitt arbete men inte får utbilda sig till ett annat yrke med samma ersättning som om man bara går hemma så är något fel. Jag tror att det här är en stor flaskhals. Även om folk vill ta sig upp ur sin situation(och vem vill inte det?) så går det helt enkelt inte. Detta borde regeringen ändra på, vilket leder mig in på nästa grej.
Att allting ska behöva ta så sjukt lång tid!
Det är verkligen löjligt hur vissa saker kan ta sådan stört lång tid egentligen. Föra över pengar från en bank till en annan, tar över natten. Varför egentligen? Det är dålig kundservice tycker jag. Det tar upp till 10 dagar för bussgods att sätta in pengar på ett plusgirokonto. Det tar upp till flera månader för statliga instutitioner att handlägga hyfsat enkla ärenden. Vad är egentligen problemet?! Det ska helt enkelt inte behöva ta så lång tid, det är orimligt att behöva vänta mer än en dag om man är på ruinens brant och behöver pengar från socialen eller liknande. Viss tid är ju såklart okey i vissa fall men ibland undrar man ju vad dom gör på vissa ställen.
Hmm, med ett annat arbetsklimat så kanske det vore effektivare även på statliga instutioner.
Jag antar att vi aldrig kommer att få veta.
Peace out. Micke
Nu är det ändring på det dock, skolan är i princip slut, har en omtenta nu på tisdag men annars så är det "sommarlov" för min del.
Verkar dock inte som om jag får något sommarjobb i år tyvärr. Har sökt massor, minst 30 iaf. Har inte fått en enda intervju ens. Lite synd, jag vet att jag skulle kunna klara vilket av dom jobben som helst helt galant om jag bara får chansen. Men det är att komma dit som är problemet.
Det är mycket politiksnack på gång nu. Val i höst, israel mobbar gaza osv. Jag blir så trött på det, för alltid när det gäller politik så blir det sandlåde-nivå av allt ihop. VARENDA GÅNG! Jag blir så trött på det, helt enkelt.
Och sen det här ständiga ställningstagandet hela tiden... "Är du höger eller vänster?" "visst är attacken mot ship to gaza fruktansvärd!?" osv osv.
Angående hela den här ship to gaza grejen så är det lite jävla löjligt tycker jag...
Dealen som jag har uppfattat det är: Israel säger att dom inte får föra in saker till gaza, massa folk säger att det gör vi ändå, israel hindrar dom från att göra det, alla blir skitsura.
Mänskliga rättigheter, visst. Dom var utanför sitt territorialvatten, visst. Men KOMIGEN! Vad förväntar dom sig egentligen? Det här är inte mellanstadiet där dom "tuffa" killarna drar ett streck i sanden och säger att man inte får gå över men inget händer när man gör det. Åker man dit fast dom säger att man inte får så får dom faktiskt SKYLLA SIG SJÄLVA! Den som ger sig in i leken för faktiskt leken tåla som det heter. Vill man verkligen ha in grejer i gaza så får man väl leka hårdare då.
Sen så har vi den ständiga höger-vänsterkampen här i Sverige. Det är ju verkligen pajkastning... När man får höra "jag vill egentligen att vänsterblocket ska vinna men jag vill inte ha person X som statsminister så jag röstar blankt." från folk så undrar man ju hur mycket själva politiken spelar in. Man måste ju skilja på person och sak liksom.
Sen så är jag också trött på folks jiddrande om arbetsmarknaden och alla människors lika rätt till jobb och drägliga liv. Såg någon intervju med någon nationalekonom som tyckte att vi skulle göra arbetsklimatet hårdare och sänka lönerna för lågutbildade. Nu tycker jag att hans idéer var liiite väl hårda men ändå, det ligger något i det han säger. Skippar man LAS så skulle man kunna få ett mycket effektivare samhälle. Inför ständiga auditions på arbetsplatserna. Om någon annan klarar ditt jobb bättre så tar dom det. Hårt, men det är naturens lag. Folk blir så förslappade som det är nu. Det finns måånga som inte jobbar på jobbet.
Hellre se till att folk är drivna och effektiva och sänk arbetstiden till 6 timmar per dag(bibehållen lön såklart), inför dubbelskift på vissa ställen för att ytterligare höja effektiviteten och se till att göra sig av med folk som inte håller måttet så tror jag att vi får ett bättre samhälle för de som är drivna.
Men då kommer ju problemet med alla de som är handikappade, sjuka, korkade, lata och andra mer eller mindre arbetslösa. Ska inte dom också få ett drägligt liv osv? Mänskliga rättigheter osv? Jo, det förstås, men man kan faktiskt inte förvänta sig att få samma livsstandard som folk som arbetar hårt och drar längre strån till stacken.
Dock så tycker jag att man ska ha rätt till en slags lägsta standard, ungefär som det är idag. Men, och detta är ett stort MEN, det måste vara enklare att ta sig därifrån. Om jag förstått det rätt så får inte sjukskrivna idag studera fullt som dom vill, vilket är helt sjukt enligt mig. dom skulle ju helt klart kosta samhället mindre pengar i det långa loppet om dom fick chansen att utbilda sig till något dom klarar av än om dom bara får gå hemma och bli "stimulerade" på dag-center osv.
Sen så borde det vara mycket mer upp till var och en än det är nu. Just nu så känns det som om folk blir för slappa(inkl mig). Om man misslyckas med allt annat så kan man alltid leva ändå, det blir ett slags moment 22 i mitt huvud här faktiskt. För om folk ska få motivation så tror jag att det måste finnas en större piska, men ändå så ska man ju såklart kunna leva oavsett situation man hamnar i. Vad jag menar är att om det inte fanns något skyddsnät så skulle folk behöva tänka efter lite mer, göra smartare val för att inte ramla över kanten och ruttna bort i botten på ett dike...
Ärligt talat så stör det mig lite att se alla dessa hopplösa fall av alkoholister, knarkare, kriminella osv som jag vet har råkat gjort ett eller annat dåligt val här i livet och hamnat i en riktigt tråkig situation och nu mer eller mindre tvingas leva på samhället... Här är det såkallade skyddsnätet totalt kass faktiskt. Många hamnar i ensamma lägenheter med massa skulder så dom får inte plugga, ta lån eller ens äga något dyrare än 5000 kr för då tar kronofogden det.
Här är ytterligare ett stort moment 22 i min hjärna. För även om jag tycker synd om dom här människorna och tycker att dom borde få bättre(inte mer) hjälp så tvingas jag inse att dom faktiskt tynger ner vårat samhälle... Sorgligt jag vet, men tyvärr sant. Dock är regelverket som det är nu för folk som är långtidssjukskrivna, arbetslösa eller något annat helt fucked up...
När man tjänar mer på att inte jobba alls än att jobba deltid så är något fel. När man blivit sjuk av sitt arbete men inte får utbilda sig till ett annat yrke med samma ersättning som om man bara går hemma så är något fel. Jag tror att det här är en stor flaskhals. Även om folk vill ta sig upp ur sin situation(och vem vill inte det?) så går det helt enkelt inte. Detta borde regeringen ändra på, vilket leder mig in på nästa grej.
Att allting ska behöva ta så sjukt lång tid!
Det är verkligen löjligt hur vissa saker kan ta sådan stört lång tid egentligen. Föra över pengar från en bank till en annan, tar över natten. Varför egentligen? Det är dålig kundservice tycker jag. Det tar upp till 10 dagar för bussgods att sätta in pengar på ett plusgirokonto. Det tar upp till flera månader för statliga instutitioner att handlägga hyfsat enkla ärenden. Vad är egentligen problemet?! Det ska helt enkelt inte behöva ta så lång tid, det är orimligt att behöva vänta mer än en dag om man är på ruinens brant och behöver pengar från socialen eller liknande. Viss tid är ju såklart okey i vissa fall men ibland undrar man ju vad dom gör på vissa ställen.
Hmm, med ett annat arbetsklimat så kanske det vore effektivare även på statliga instutioner.
Jag antar att vi aldrig kommer att få veta.
Peace out. Micke
Kommentarer
Trackback
