Efter mitt tycke.

Hej, veckans inlägg handlar med anledning av statsråden Borg och Hatts debattartikel i Svd brännpunkt om biobränslen.
(http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kvotplikt-for-biobranslen-infors_7054343.svd)

Biobränslen är någonting som debatteras och ifrågasätts allt för lite i den offentliga debatten. I min mening är biobränslen inte alls den självklara världsförbättrare den ofta utges för att vara. Men för att börja från början:

Biobränslen finns till för att minska koldioxidutsläppen och minska beroende av olja, som ni vet är en ändlig resurs. Ambitionen och målet att minska transportsektorns koldioxidutsläpp är välgrundad, då inrikes transporter 2010 stod för hela 31,3 % av Sveriges totala utsläpp av koldioxidekvavilenter. Det är den enskilt största sektorn att släppa ut dessa klimatgaser. Någonting behövs alltså göras.

Biobränslen kommer i många smaker, etanol är en av de vanligaste och mest kända(säljs som E85 med 15 % vanlig bensin) men det finns en hel del andra som t.ex. DME, biogas, syntetisk bensin m.m. Gemensamt för de alla är att de utnyttjar annat än fossil råolja som grund. De använder ofta istället växter som bas och tillverkar sedan bränslet utifrån det. Vanliga grundmaterial är spannmål, skogsavfall och torv. Tanken är alltså att bränslet skall bli koldioxidneutralt över tid då nya växter binder koldioxid när de växer upp.

Det här var en snabb grundkurs i biobränslen, nu till ifrågasättandet.

Det finns flera anledningar till varför jag anser att biobränslen inte alls är så bra som många vill framställa dem att vara. Den första är att själva grundtanken med koldioxidneutralitet över tid låter bättre än det är. Skog tar många decennier på sig att växa tillbaka och binda all den koldioxid man frigjort, alltså dröjer det länge innan biobränslen från skog är klimatneutrala, när det gäller torv är det ännu värre.

Men om man använder spannmål då? Det växer upp mycket snabbare! Ja, det stämmer, men här kommer nästa invändning. Spannmål är alltså mat, och odlas på åkrar där mat odlas. Detta innebär alltså att man använder mat för att driva fordon samtidigt som en allt för stor del av världens befolkning svälter ihjäl, är det en rimlig prioritering? Om vi skulle börja använda spannmålsbaserade biobränslen i allt större utsträckning skulle det betyda att vi måste offra än mer odlingsbar mark till detta istället för matproduktion, vilket ökar priset på mat.

Dessutom skulle detta medföra en ökning av någonting vi redan nu har problem med, nämligen regnskogsskövling. I Brasilien, där väldigt mycket av den etanol som används produceras skövlar man dagligen många hektar regnskog till förmån för odling. Regnskogen kan man jämföra med planetens lungor och är mycket viktiga att bevara för klimatets och människans skull.

Min sista kritik mot biobränslen är att de inte är hållbara i längden. Även om vi skulle lösa de tidigare problemen jag fört fram(och det gör vi nog, kommer till det strax), finns ytterligare ett problem. Det är att även biobränslen fortfarande innebär att man förorenar luften vi andas vilket är ett större problem än man kan tro. Enligt svenska miljöinstitutet dör cirka 5000 svenskar varje år i förtid på grund av föroreningar, främst i städer. Dessa föroreningar kan också orsaka astma och allergier som sänker livskvaliteten hos än fler svenskar varje år. Detta är inte hållbart!

All kritik till trots anser jag dock att biobränslen är ett viktigt steg mot en hållbar värld, ett steg mot att bryta beroendet av fossila bränslen och ett steg från smutsig oljeproduktion som allvarligt skadar vår natur och i förlängningen oss själva. Däremot når det absolut inte hela vägen fram.

Och för att lösa den första kritiken jag framlade finns forskning på att genmanipulera t.ex. alger och bakterier så att de producerar etanol eller metan(biogas). Detta är mycket intressant då det inte tar lång tid för koldioxidneutralitet och det kräver inte att stora arealer av odlingsbar mark tas upp för bränsleproduktion.

Till nästa vecka, lev väl kära läsare!

Klimatet är idag alldeles för polariserat. Diskussionsklimatet alltså.

Vi människor är som bekant väldigt duktiga på placera oss själva och andra i fack som medför vissa egenskaper och åsikter. Detta inte minst när det kommer till miljön. Antingen så är man med, eller mot. Är man med så älskar man allt som är ”godkänt” förbehållslöst, utan att kritisera och ifrågasätta. Skulle man däremot våga kritisera någonting så är man självklart emot miljöarbete i största allmänhet och då har man ingen talan i ämnet. Antagligen har man någon dold agenda och vill inte alls naturens och därmed människans bästa.

Vi måste våga erkänna att allt vi gör har en inverkan på naturen, den är bara större eller mindre och sker på olika sätt beroende på vad det gäller. Att stoppa huvudet i sanden gällande de miljövänligare alternativens nackdelar eller de mindre miljövänliga alternativens fördelar för inte miljösamtalet framåt och det hjälper absolut inte miljön.

Jag skall ta ett tydligt exempel som jag själv råkar ut för titt som tätt. Nämligen förnyelsebara energikällors(Framför allt vindkraft) brister. Några av er kommer säkert ihåg att jag diskuterat detta ämne förr. Vindkraften hyllas av många som någonting Gud själv skulle skickat ner ritningarna på med Moses. Någonting totalt ofelbart som kommer att frälsa oss från ondo.  När man påpekar vindkraftens negativa aspekter ses man direkt som antikrist och även om argumenten mot vindkraften ofta inte går att säga emot så får jag känslan av att de sällan tas på allvar. Istället har jag ofta anklagats för att vara kärnkraftskramare, eftersom jag inte anser att vindkraften kan konkurrera ut denna än. Jag har däremot inga problem att erkänna kärnkraftens negativa sidor, jag begär endast att vindkraftskramarna gör detsamma.

Efter min snart genomförda ingenjörsutbildning finns det några speciella lärdomar jag kommer att ta med mig i livet. En av dessa är att ta faktabaserade beslut. Det betyder att man skall ta med all fakta, inte bara den som passar. Vi måste våga acceptera och erkänna, t.ex. vindkraftens, tillkortakommanden, för miljön och i slutändan framför allt vår egen skull.

Ett annat exempel är klimatförändringarna och forskningen kring dessa. Det är för de flesta självklart att klimatet i stort är extremt komplext och svårförstått och vi kan faktiskt ha missat något. Datormodellerna vi har att gå på är gjorda med antaganden som vi inte är helt säkra på. Detta är argument som brukar användas av så kallade ”klimatskeptiker”, men man behöver inte vara skeptisk till den antropogent orsakade klimatförändringen för att erkänna att dessa påståenden faktiskt stämmer. Man behöver inte heller vara skeptisk till klimatlösningarna bara för att man accepterar att forskningen inte är 100 %-ig.

Dels eftersom vissa av dessa lösningar också löser andra miljöproblem som det inte råder någon som helst tvekan om, t.ex. försurning, övergödning, luftföroreningar osv., men kanske framför allt eftersom forskningen kan ha helt rätt. Eller så är det värre än vi tror, för genom att säga att forskningen är osäker säger man samtidigt att den är osäker åt båda håll. Hur som helst så medför inte lösningarna på problemen några ödesdigra påföljder om forskningen skulle överdriva, däremot skulle avsaknaden av handlande vara ödesdiger om forskningen stämmer, eller rent av underskattar problemen. Det jag efterlyser är alltså en försiktighetsprincip.

Dessa obekväma sanningar måste vi miljövänner våga ta till oss, för miljön och vår egen skull.